Jag har något av en identitetskris nu för jag har redan återupplivat min förra blogg på nouw.com - men det råkar vara Sveriges buggigaste gränssnitt, och nåt sånt har jag inte tålamod för. Så hej. Det här är bara liksom för att känna mig för. Sen jag skaffade min dator i höstas har jag gått i bloggtankar igen. För jag älskade att blogga, jag slutade bara för att jag spillde ett glas vatten på min Macbook och så var det med det. Jag råkar ju ha en svingammal blogg på mitt namn så det var upptaget. Jag har kvar den för att jag är sentimental och råkar tycka att jag själv som 18-åring var peak comedy. Den här bloggen är just nu döpt av en svensk låt som pappa brukade nynna på. Är det någon som har koncentrationsspann nu att läsa en blogg? Har jag själv ens det? Jag vet inte. Men jag har återfunnit glädjen och lusten jag känner för att skriva de senaste månaderna. Det känns lite som att återvända hem. Det har hänt så mycket sen sist. Jag började som sagt på mig ett inlägg på Nou...
